Förvirrad

Det är märkligt hur livssynen kan förändras på bara några dagar. Den senaste tiden har varit en brant uppförsbacke som gav styrka och energi ändå upp till toppen. Men när backen visade sig vara en plan yta, att jag mest gått bakåtlutad, vändes allt omkring. Jag vet inte varför, men idag har det mesta känts tungt och svårhanterligt. Jag har sett hinder och tänkt "det går inte", för mycket, för ofta. Tjejen som jag pratat med och ägnat mesta delen av mina tankar till de senaste veckorna, har satt många myror i min skalle, jag tror att myrorna smakat på innehållet. Kanske lite väl mycket. För nu ligger myrorna i matkoma och jag är tom i skallen. Känns som koma i aktiviteten. I känslorna snarare. Jag har inte träffat henne än, hon är fortfarande ett mysterium. Ett alias och en röst. Text och ord. Jag vill se henne på riktigt. Prata med henne och lära känna henne. Men något vill inte detsamma. Något sätter käppar i hjulet och något sätter hinder i vägen. Hennes vilja är där men hon ser hinder. Jag ser hinder. Det är kanske inte så konstigt med tanke på allt som händer runt om. Runt om henne, runt om mig. Flytt, jobb, jul, vänner med mera. Jag tror att vi ses en dag. Efter julhärjet möjligtvis. Förhoppningsvis. För jag orkar inte gå med ett mysterium i huvudet. Och myrorna orkar nog inte äta mer innan dom spricker och dör.
Ikväll var jag hos Peter och hälsade på en sväng efter jobbet, träffade mamman och pappan som också var där på besök. Vi åt. Pratade om sand, flyttning, bilar, flyktvägar och annat. På vägen hem tog jag med några flyttkartonger från Långtora.
Jag kom att tänka på Niklas, vårat projekt Antiseptic Illusion. Hur ska det gå? När ska tiden finnas? Vi började en solig dag i sommras med att pilla reason och fick till en 15minuters resa. Track01. Det var Tiundagatan, eskilstuna, shorts, flowersticks i parken, eldsjäl, skralt i kassan, jam på balkong, yembe, MHIM-III. Solen lös dag ut och dag in. Fler ägg låg i korgen och växterna var gröna och ståtliga. Nu är allt grått och dött. Men jag vill inte låta vädret och årstiden slå grepp om mig längre. Mörkret hör till det förgångna. Nu vill jag se ljust på framtiden. Se ljuset i tunneln och sträva mot möjligheterna. Inget är omöjligt. Hoppet har börjat gro.
Antiseptic Illusion är i fosterstadiet fast det borde vara tonåring såhär dags. Vi får helt enkelt ta och köra en hård uppfostran så att det växer sig starkt och stryktåligt. Inte min melodi egentligen kanske, men jag känner att det vore riktigt kul om vi kunde återuppväcka lågan som blossade upp i somras framför Niklas dator på Tiundgatan.
Nu funderar jag på att ringa till henne, hon som satt myrorna där de hör hemma, och höra hur läget är. Har inte hört något sedan igår kväll, vilket känns länge i sammanhanget.
Men först måste jag berätta om helgens schema.

Fredag.
Jobba, leverera bilder och äta lunch någonstans. På kvällen är Stockholm planerat, ska hänga med Josef när The Studio spelar på Spybar. Spybar känns som babylons hjärta. Frågan är om det är det. Eller en förutfattad mening.
Ska även hinna med att dricka minst en öl med Elvis på Sugarbar. Har också hört ryktas om en middag hos Hannak. Mellan jobb och sthlm ska jag hem och byta om. Land och rike runt, som vanligt. Ska bli så skönt att bara ha Uppsala att röra sig inom sen. Då blir en Stockholmsresa inte lika omständig.

Lördag.
Antagligen vaknar jag smått bakfull och får packa in lite skit i bilen. Åka till nya lägenheten och packa ur. Mäta rummen och sen åka och handla golv, färg, tapet. Kanske till IKEA och handa kök. Men det känns tungt. Kanske man kan hinna i mellandagarna annars? Eller så blir det köket då och färgen sen. Ingen aning. Det är min vardag. Ingen aning om uppkommande händelser, inga planer långt fram. Inga detaljerade planer i alla fall.

Söndag.
På söndag är det Julafton. Oh my god.
Jag är inte beredd. Har inte handlat någon julklapp och ärligt talat vet jag inte vem jag ska köpa till, än mindre vad. Tror inte jag köper någon i år.
På kvällen ska jag till Uppsala (sällan) och dricka glögg och softa med vänner. Och på måndag kanske jag vaknar i min nya lägenhet.
Har faktiskt tänkt på att ta dit en madrass, hygienprylar och lite kläder, så jag kan bo där lite provisoriskt medans allt händer. Vore skönt att slippa åka som en dåre fram och tillbaka. Och inte inkräkta hos andra allt för mycket.
Ska ta med laptopen också, så kan jag skriva och lyssna på musik där.

Men ja, nu är det dags att ringa, sen är det sovdags efter det. Är så förbannat trött på mornarna nu så det är lika bra att lägga sig tidigt.
God natt!